Imam Sajjads (fvmh) tal om asketism

Muhammed ibn Yahya har återberättat från Ahmad ibn Muhammed ibn Isa; och Ali ibn Ibrahim från sin far; alla från Hassan ibn Mahbub via Malik ibn ’Atiyyah via Abu Hamza som sagt:

”Jag har inte hört talas om någon som var mer asketisk än Ali ibn al-Hussein (fvmh), förutom det jag informerats om Ali ibn Abi Talib.”

Abu Hamza sa: ”När Imam Ali ibn al-Hussein (fvmh) talade om asketism och predikade fick han alla som var i hans närvaro att gråta.”

Abu Hamza sa: ”Jag läste i en anteckningsbok där det stod skrivet om asketism utifrån ett uttalande från Ali ibn al-Hussein (fvmh). Jag skrev ned det som stod i det och gick till Imamen (fvmh), och talade om för honom om allt som stod i det. Imamen (fvmh) kände igen det och verifierade det. Det som stod i det var följande:[1]

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn,

Gud räcker för oss vid tyranners komplotter, avundsjukas överskridanden och förtryckares inkräktanden. Å troende! Må inte tyranner och deras världsnjutande och världssökande anhängare, som ständigt fattar kärlek för fördärvade, låga och kortvariga varor, lura er!

Akta er för det som er Gud varnat er för och sätt åt sidan det som Han hållt undan från er! Ni vänder er ständigt till denna värld som om den vore en permanent boning och hemmastad. Vid Gud! Det finns upplysning och vägledning i denna värld; epokers slut, världens förändringar och dess vana att rämna och världsnjutare som drabbas av världen p.g.a. sina lekar.

Detta är världen som ger höghet till okända och låghet till mästare och som imorgon drar folk till elden. Således finns det vägledning i den och en prövning och varningar för varenda förnuftig person.

Affärer som når er under dygnet, nya påhitt och obefogade metoder, tidens obehag och fruktan för kungar och satanistiska viskningar gör hjärtan ignoranta om upplysning och existensen av vägledning och igenkännande av Sanningens ledare, förutom [gällande] en liten skara av dem som Gud bevarat.

 

Ingen känner igen epokers förändringar, omständigheternas vändningar och till sist skadorna av att bli förälskad i världen förutom den som Gud bevarat och den som trätt in på utvecklingens och måttlighetens väg, den som tagit hjälp av asketism, tänkt efter mycket, tagit emot råd [och vägledning] med tålamod, kontrollerat sig själv, blundat för världens kortvariga behagligheter, aktat sig för dess njutningar, fattat tycke för den kommande världens bestående välsignelser, kämpat för att få tag på dem, varit observant inför dödens annalkande och funnit det vara bittert att leva tillsammans med förtryckare. Denne observerar det som finns i denna värld med en skarp blick och iakttar nya ofog, vilseledande påhitt och depotiska kungars förtryck.[2]

Vid mitt liv! Ni har lämnat efter er så pass många konflikter och kaos i det förflutna att ni kan hålla er undan från vilseledare, påhittare, överskridare och de som sprider korruption på jorden. Be därför Gud om hjälp och återvänd till att lyda Gud och de som förtjänar lydnad mer än de som [tidigare] lytts!

Se upp! Se upp innan ånger, grämelse och närvaro inför Gud! Vid Gud! Aldrig kommer människor att lämna positionen av synd och olydnad förutom att de straffas av Gud, och aldrig har människor valt världen istället för nästa värld förutom att de funnit ett ödesdigert slut.

Gudskännedom och goda gärningar är två stöd som är tillsammans. Den som lär känna Gud kommer att frukta Honom, och dennes fruktan kommer att få den att lyda Gud. Helt visst är lärda och deras följare de som lärt känna Gud, jobbat för Honom och funnit barmhärtighet hos Honom. Gud säger:

”… Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Gud [så som Han bör fruktas]…”[3]

Sök därmed ingenting i den här världen som innebär synd och olydnad till Gud och ägna er åt att lyda Gud i den! Värdesätt dagarna [av lydnad till Gud på jorden] och kämpa för det så att ni imorgon räddas från Guds bestraffning! Denna metod innebär färre bakläxor, är närmare ursäktande och är mer hoppingivande för [att nå] räddning. Prioritera således Guds befallningar och lydnad till de som Gud förklarat lydnad vara obligatorisk till mer än allt annat, och prioritera inte affärer som når er från olydiga människor p.g.a. deras välstånd i världen före lydnad till Gud och den som innehar myndighet att styra (Sahib al-Amr)!

Ni ska veta att ni är Guds tjänare och att vi även är det tillsammans med er, och att det finns en Herre som bestämmer över oss och er och som regerar imorgon. Han kommer då att häkta er och förhöra er. Ni måste vara redo att svara innan häktningen. Svar på världarnas Herres frågor är under en dag då ingen kan tala förutom med Hans tillåtelse. Ni ska veta att Gud vid detta tillfälle inte kommer att anse någon lögnare tala sanning och inte anse någon sanningsenlig tala falskt, och inte heller ignorera någon värdig människas ursäkt och inte acceptera någon ovärdig persons förevändning.[4]

Han har bevis mot alla skapelser tillsammans med profeterna och efterträdarna. Å Gudstjänare! Frukta därmed Gud [i alla era ärenden] och spänn fast era bälten om välfärden och lyd de som ni lärt er älska i lydnad till Gud! Kanske ångrar sig någon människa för det som den igår försummat gentemot Gud och kränkt Guds rättigheter. Be Gud om förlåtelse och återvänd till Honom! Eftersom det är Han som accepterar ånger och eliminerar synder. Han vet vad ni gör.

Må ni inte associera er med syndare, hjälpa förtryckare och bli grannar med kriminella! Se upp för ofog (Fitnah) och dess fällor och håll er långt ifrån dess arena. Ni ska veta att den som opponerar sig mot Guds vänner och accepterar någon annan [religion] än Guds religion och visar omedgörlighet gentemot den rättmätiga ledarens befallningar kommer att vara i en brinnande eld, som sväljer livlösa kroppar, kroppar som besegrats av olycka. De kommer således att vara döda personer som eldens sveda inte finner. Om de levde skulle de ha känt dess smärtsamma sveda.

Å sökare! Acceptera vägledning och tacka Gud för att Han väglett er! Ni ska veta att ni inte kommer att överföras till någon annan makt ifrån Guds makt. Sannerligen ser Gud och Hans Sändebud era handlingar, och till dem kommer ni att återuppstå. Dra således nytta av vägledning och ta efter från goda människors sedliga uppföranden!”

[1] (Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 44)

[2] (Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 45)

[3] Heliga Koranen – 35:28.

[4] (Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 46)

Ett av Imam Sajjad (fvmh) tal i Profetens (fvmd) moské

Sa’id ibn Musayb sa:

”Ali ibn al-Hussein (fvmh) hade bestämt sig för att predika för folket i Profetens moské varje fredag och kalla dem till asketism [och att ta avstånd från världens hägringar] och uppmuntra dem till att utföra [förberedande] handlingar inför den kommande världen.

Följande tal tillhörande honom har bevarats och nedtecknats. Hans Excellens sa:

”Å gottfolk! Frukta Gud [i allt ni gör]! Ni ska veta att ni kommer att återvända till Honom och att varenda person i den kommande världen kommer att inse vad den gjort i denna värld. Om [resultatet] är gott kommer den att se dess konsekvenser, på sådant sätt att om det fanns någon ond [gärning] kommer den att närvara framför den och den personen kommer att önska att det fanns ett stort avstånd mellan den onda [gärningen] och denne och att Gud skulle ha varnat den för Honom (att synd och olydnad straffas). Ve över dig, å ignoranta ättling till Adam! Gud drabbas aldrig av glömska.

Å ättling till Adam! Din död är den mest hastande saken för dig som utan förvarning kommer till dig och kallar dig till sig. Inte mycket tid återstår innan den når dig. Det är som om ditt liv nått sitt slut, dödsängeln tagit din själ och ensam gått med den mot din grav, att din själ återvänt till din kropp och att Guds två änglar med namnen Munkar och Nakir utan förvarning och tillåtelse kommit till din grav för att förhöra dig och med stränghet börjat ställa frågor och kräva svar på dem.

Helt visst är den första frågan om vilken gud du dyrkat, [sedan] om den profet Gud skickat till dig, om den religion du följt, om den Bok du reciterat, om den ledare du älskat[1], om din ålder och hur du spenderat den, om dina förmögenheter och varifrån du fått dem och hur du spenderat dem. Var därmed försiktig och granska dig själv och ställ dig till svars innan selektering, förhör och prov! Om du således är en troende, är upplyst om din religion, följer Guds vänner och de som talar sanning kommer Gud att visa ditt bevis för dig och göra ditt tal rättfärdigt. Du kommer då att svara utmärkt, få goda nyheter om Guds tillfredsställelse och paradiset och änglarna kommer tillsammans med den heliga anden att välkomna dig. Om du inte är på så vis kommer Gud att ta ditt tal ifrån dig och ogiltigförklara ditt argument. Du kommer då att vara oförmögen till att svara, få nyheter om elden och straffets änglar kommer att bjuda dig på kokhett vatten och ett brinnande och flammande helvete.

Å ättling till Adam! Du ska veta att det kommer att komma ett större, svårare och mer lidsamt event, vilket är återuppståndelsens dag. Detta är en dag då människorna kommer att samlas. Det är en avslöjande dag då Gud, den Upphöjde och Glorifierade, kommer att samla de tidigare och senare generationerna. Detta är en dag då basunen kommer att ljuda och alla begravda kommer att återuppstå. Detta är domens dag, då människornas hjärtan når strupen utav rädsla och de sväljer sin ilska. Detta är en dag då ingens misstag ignoreras och ingen lösensumma, ursäkt eller ånger accepteras. Under den dagen sker ingenting annat än att [människorna] får se belöningen för goda gärningar och straffet för kriminalitet och onda gärningar. Den som tillhört de troende och gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott i denna värld kommer att få se dess [konsekvenser] och varenda troende som gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont kommer att få se dess [konsekvenser].

Å gottfolk! Håll er således borta från synder och olydnad som Gud förbjudit för er och varnat er för! [Håll er borta från] de synder som Gud nämnt i Sin sanningsenliga och uttrycksfulla Bok!

Var därmed inte bekymmerslösa gentemot Hans planer, varningar och hot då den förbannade Satan kallar er till begär och den här världens njutningar![2] Eftersom Gud säger:

”När de som fruktar Gud besväras av onda ingivelser från Djävulen, påminner de sig Guds [förmaningar och varningar] och då får de sin klarsyn tillbaka.”[3]

Känn rädsla för Gud i era hjärtan! Kom ihåg de belöningar för goda handlingar som Gud lovat att ni ska få då ni återvänder till Honom och även att Han varnat er för straff! Eftersom den som fruktar någonting, aktar sig för det, och den som undviker någonting kommer att avstå från det. Var inte bland de ignoranta som gett sina själar till världens behagligheter och konspirerar för att bete sig illa! Eftersom Gud säger i Sin Bok:

”Kan de som smider onda planer känna sig säkra på att Gud inte låter jorden uppsluka dem eller låter straffet drabba dem från ett håll från vilket de ingenting anar eller komma över dem när de är mitt uppe i sin [dagliga] verksamhet – de kommer inte att kunna uppresa sig emot [Hans vilja] – eller att Han inte straffar dem genom att steg för steg urholka deras [privilegierade ställning]?…”[4]

Håll er därmed undan från det som Gud varnat er för, det som Han nämnt i relation till förtryckare, och var inte bekymmerslösa gällande att det som Han i Sin Bok lovat förtryckare kan drabba er! Vid Gud! Gud har väglett er i Sin Koran genom att tala om andra människors situationer. Helt visst är den lycklig och salig som tar emot vägledning [och råd] ifrån andra. Gud har i Sin Koran låtit er få höra om varenda sed och vad Han gjort med förtryckande folk, som före er levt i välstånd. Gällande detta säger Han:

”Hur många folk har Vi inte låtit gå under på grund av den myckna orätt som de begick…”[5]

Det som menas med folk (Qaryah) är [folk] där Han säger:

”… och efter dem har Vi låtit nya släkten stiga fram”[6] och även där Han säger: ”När de fick känning av Vårt stränga [straff] ville de fly undan på snabbaste sätt, [men en röst hejdade dem:] ”Fly inte! Återvänd till ert ombonade liv i bekvämlighet och överflöd och till era hem; kanske får ni några frågor [som ni måste svara på].””[7][8]

När straffet kom till dem ”[Då] jämrade de sig: ”Vi har dragit olycka över oss genom att begå all den orätt som vi begick!” Och deras jämmerrop tystnade inte förrän Vi [mejade ned dem och] lämnade dem som de torra, döda stråna [efter] skörden.”[9] Vid Gud! Detta är en vägledning för er och ett hot om ni accepterar det och fruktar det.

Sedan talar Gud i Koranen till de syndiga människorna och de som ångrat sig att de syndat:

”Och så snart de får känning av en vindstöt av din Herres straff, jämrar de sig: ”Vi har dragit olycka över oss med all den orätt som vi begick!””[10]

Det som Gud syftar på med dessa människor är polyteister. Varför skulle Han annars ha sagt så och därefter sagt följande: ”På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt.”[11]?

Å Gudstjänare! Ni ska veta att det inte kommer att finnas någon vågskål eller bok om ens handlingar för polyteister. Helt visst återuppstår de i helvetet utan någon form av räkenskap. Räkenskap och utdelning av böcker om ens handlingar är för de som tillhör islam.

Å Gudstjänare! Frukta Gud! Ni ska veta att Gud, den Upphöjde och Glorifierade, inte föredrar den temporära, behagliga och ändlösa världen för någon av Sina vänner. Han har inte uppmuntrat dem till den och dess temporära behagligheter. Han har skapat världen och dess invånare för att pröva dem för att se vem av dem som handlar bäst inför den andra världen. Vid Gud! Herren har framställt liknelser och räknat upp verser för förnuftiga människor. Och det finns ingen makt eller styrka utom hos Gud.[12]

Håll er undan från det som Gud varnat er för i det temporära livet på jorden! Gud säger:

”Livet i denna värld kan liknas vid regn som Vi låter falla från skyn och som sugs upp av jordens växtlighet; en del av detta blir till föda för människor och boskap. När jorden sedan har nått sin fulla blomstring och är grann att skåda, och dess bebyggare tror att de har tagit herraväldet över den, nås den av Vår befallning om natten eller mitt på ljusa dagen, och så lägger Vi [fälten] öde som avmejade stubbåkrar, som om gårdagens [mognande skördar] hade varit [en synvilla]. Så framställer Vi [Våra] budskap fast och klart för människor som tänker.”[13]

Å Gudstjänare! Var således de som tänker efter och fatta inte tycke för denna värld! Eftersom Gud sa till Muhammed (fvmh):

”Sök inte stöd hos de orättfärdiga, så att ni inte blir svedda av helvetets eld!…”[14]

Lita inte på världens välstånd och det som finns i den såsom någon som tagit den som sitt eviga hem! Eftersom denna värld är ett temporärt hem, ett stoppställe och en plats för utförande av goda handlingar. Samla lämpliga handlingar i den som proviant innan det är för sent och Gud beordrar att den ska förgöras! Det är som om Den samma som förstört den gjort den beboelig för första gången. Det är Han som tar hand om dess arv. Jag ber att Gud hjälper oss och er i att samla på Gudsfruktan och asketism i denna värld och placerar oss och er bland asketerna i denna världs temporära liv med dess välstånd och får oss att fatta tycke för den kommande världens belöningar!

Helt visst lever vi p.g.a. Honom och för den kommande världen. Må Guds hälsningar vara över Profeten Muhammed (fvmh) och hans familj! Fred och Guds nåd och välsignelser vare med er!

[1] Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 105.

[2] Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 106.

[3] Heliga Koranen – 7:201.

[4] Ibid – 16:45-47.

[5] Ibid – 21:11.

[6] Ibid.

[7] Ibid – 21:12-13.

[8] (Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 107)

[9] Heliga Koranen – 21:14-15.

[10] Ibid. – 21:46.

[11] Ibid. – 21:47.

[12] (Beheshte Kafi, Tarjumeye Rowzeye Kafi, s. 108)

[13] Heliga Koranen – 10:24.

[14] Ibid. – 11:113.

Gnostikernas Imams kända predikan

Imam Sajjad (fvmh) gick uppför podiumets trappa och höll en predikan med en monoteistisk och varm ton. Här kommer vi att fokusera på predikans höjdpunkt:

«انا بن مکة و منی، انا بن الزمزم و الصفا; انا بن محمد المصطفی; انا بن علی المرتضی; انا بن فاطمة الزهراء …;

”Jag är son till Mecka och Mina[1]. Jag är son till Zamzam[2] och Safa[3]. Jag är son till Muhammed al-Mustafa (den utvalde). Jag är son till Ali al-Murtaza (den belåtne). Jag är son till Fatima al-Zahra (den strålande)…”[4]

Imam Zayn al-Abidin fortsatte med att presentera sig själv så pass att ljudet från folkets gråtande hördes högt och Yazids slotts stommar skakade. Yazid blev väldigt rädd av att folket påverkades av talet. Därmed beordrade han att böneutroparen skulle ropa ut för bönen för att avbryta Imamens (fvmh) tal.

Hovets böneutropare reste sig upp och ropade ut för bönen med en röst som alla kunde höra.

När han kom till ”Jag vittnar att Muhammed (fvmh) är Guds Sändebud” talade Imamen, som fortfarande stod på podiumet, till Yazid och sa:

”Å Yazid! Denna Muhammed (fvmh) som böneutroparen nu talade om och vittnade om hans profetskap, är han din eller min farfar? Om du säger att Profeten (fvmh) är din farfar ljuger du och förnekar du, och om du anser att Profeten (fvmh) är min farfar, varför och p.g.a. vilken synd mördade du hans familj?”[5]

Ja! Den store predikanten för Ashurarörelsen genomförde sitt uppdrag på ett passande sätt och förändrade sammankomstens utseende med sitt vältaliga framförande, och Yazids sammanträde nådde sitt slut med att Umayyas ättlingar och Yazid ibn Muawiya förödmjukades.

 

Konsekvenserna av Imam Sajjads (fvmh) tal

 

Islams stora predikanters, H. Exc. Sajjad och Zaynab Kubra (fvmd), tal påverkade Levantens folks anda till sådan grad att det skapade en revolution. Levantens invånare förstod att de som marterades med sådana fruktansvärda omständigheter i Karbala inte var riktiga upprorsmakare. De var familj med den vars namn Yazid styrde över muslimerna med.

Hovets böneutropare protesterade mot Yazid och frågade med förvåning:

”P.g.a. vilken orsak mördade du dessa män och beordrade att deras förmögenheter skulle stjälas då du visste att de var ättlingar till Profeten?”[6]

En lärd jude som befann sig i Yazids sammanträde frågade Yazid följande efter att ha hört Imam Sajjads (fvmh) tal:

”Vem är denna unge man?”

Yazid sa: ”Husseins son.”

Juden sa: ”Vilken Hussein?”

Han frågade så mycket att han förstod att de tillhörde den Heliga Profetens (fvmh) familj. Hussein (fvmh) var den som blev förtryckt och martyr i Karbala. Han är Guds Sändebuds (fvmh) dotterson. Han klandrade Yazid för detta och sa:

”Ni skiljdes från er profet igår, och idag har du mördat hans son!”[7]

 

Yazids reaktion

 

Yazid blev tvungen att avstå från sin despotiska och förtryckande ställning p.g.a. folks kritik och bad således om ursäkt för det han gjort mot Profetens (fvmh) familj.[8] Han skyllde på guvernören i Kufa, alltså Ubaydullah ibn Ziyad (Marjanas son), för Imam Husseins (fvmh) och hans kompanjoners martyrskap.[9] Som konsekvens av hans ånger och att han förbannade Marjanas son, bad han Imam Sajjad (fvmh) att skriva till honom om han hade någon förfrågan eller förslag så att han kunde utföra det.[10]

Det är tydligt att Imam Sajjads (fvmh) och resterande fångar från Karbalas första förfrågan var att det skulle sörjas för de jordiga martyrerna i det röda landet Ninawa och att de skulle få återvända till Profetens (fvmh) stad Medina, staden för de levande minnena av deras martyrer.

Det har rapporterats att Imam Sajjads (fvmh) och den fångade familjen till Profetens (fvmh) vistelse i Levanten varade från tio dagar till en månad.[11]

[1] Ett ställe i Mecka där pilgrimer utför några av vallfärdens ritualer.

[2] Zamzam är en vattenkälla i Mecka som Gud visade för Abrahams fru Hajar när hon gick törstig i öknen och som än idag ger vatten av bästa kvalité till pilgrimerna i Mecka.

[3] Safa är ett berg i Mecka.

[4] Maqatil al-Talibin, vol. 2, s. 121; Ihtijaj, Tabarsi, vol. 2, s. 310; Maqtal, Khawarazmi, vol. 2, s. 69.

[5] Ibid.

[6] Tarjumeye Maqtale Abi Mikhnaf, s. 197.

[7] Bihar al-Anwar, vol. 45, s. 139.

[8] Tabaqat, Ibn Sa’d, vol. 5, s. 157.

[9] Tarjumeye Maqtale Abi Mikhnaf, s. 198.

[10] Tarikh, Tabari, vol. 7, s. 378; Ihtijaj, vol. 2, s. 311.

[11] Imam Sajjad (fvmh), Jamale Niyayeshgaran, Ahmad Turabi, s. 135.

Imam Sajjads (fvmh) tal i Ubaydullah ibn Ziyads samling

Imam Zayn al-Abidins (fvmh) närvaro bland samlingen av Karbalas fångar var förvånansvärt. Efter att karavanen med fångar kommit till Ubaydullahs samling, var en ung man bland fångarna den viktigaste personen som fångade Ubaydullahs intresse.

Ubaydullah, som trodde att ingen man hade överlevt i händelsen i Karbala och att alla av dem hade mördats, frågade de ansvariga gällande detta. Denna undran om Imam Sajjads överlevnad indikerar på hans hat mot Profetens (fvmh) familj, speciellt mot H. Exc. Aba Abdillah al-Hussein, eftersom han inte kunde stå ut med att se någon man från de Troendes ledares, Ali ibn Abi Talib (fvmh), ättlingar i livet.

Den kände historikern Tabari har skrivit:

”När den husseiniska karavanen anlänt till Ubaydullahs högtidliga samling vände sig Ubaydullah mot Imam Sajjad (fvmh) och frågade honom: ”Vad är ditt namn?”

Imam Sajjad (fvmh) svarade: ”Ali ibn al-Hussein.”

Ubaydullah sa: ”Dödade inte Gud Ali ibn al-Hussein (fvmd) i Karbala?”

Ali ibn al-Hussein (fvmd) blev tyst för ett ögonblick. Ubaydullah sa då till Imamen (fvmh):

”Varför svarar du inte?”

Imam Sajjad (fvmh) sa:

”Då [människan] dör tar Gud själen till Sig”[1], och ”Ingen människa får dö annat än i enlighet med Guds vilja”[2].

Ubaydullah ibn Ziyad blev arg då han bevittnade den fängslade unge mannens goda minne och beredskap att kontra och beordrade att de även skulle martera Ali ibn al-Hussein (fvmd). Men Hennes Excellens Zaynab Kubra (fvmh) skrek då:

«یا بن زیاد حسبک من دمائنا اسالک بالله ان قتلته الا قتلتنی معه …»

”Å son till Ziyad! Räcker det inte för dig med [allt] vårat blod [som du spillt]? Vid Gud, jag ber dig att du dödar mig tillsammans med honom om du ska döda honom.”

Stämningen i Ubaydullahs samling och H. Exc. Zaynabs (fvmh) avslöjande tal ledde till att Ibn Ziyad ändrade på sitt beslut om att mörda Imam Zayn al-Abidin (fvmh).[3]

[1] Heliga Koranen – 39:42.

[2] Heliga Koranen – 3:145.

[3] Tarikh, Tabari, vol. 4, s. 350; Insab al-Ashraf, vol. 3, s. 206; Tabaqat, Ibn Sa’d, vol. 5, s. 757.

Imam Sajjads (fvmh) viktiga tal inför Kufas folk

Imam Zayn al-Abidin (fvmh) talade två gånger under sin vistelse i Kufa. Första gången var då regeringens stadsutropare kallade folket för att åskåda fångarna. Detta var samtidigt som de hade ställt upp tält för fångarna i närheten av staden Kufa. Ali ibn al-Hussein (fvmh) kom ut från tältet och signalerade att de skulle lugna ner sig. Imamen (fvmh) började talet med att prisa Herren och skicka hälsningar till Profeten (fvmh) och därefter sa han följande:

«اَیُّهَا النّاسُ! مَنْ عَرَفَنِی فَقَدْ عَرَفَنِی، وَ مَنْ لَمْ یَعْرِفْنِی فَاَنَا عَلِیُّ بْنُ الْحُسَیْنِ الْمَذْبُوحِ بِشَطِّ الْفُراتِ مِنْ غَیْرِ ذَحْل وَ لا تِرات، اَنَا ابْنُ مَنِ انْتُهِکَ حَرِیمُهُ وَ سُلِبَ نَعِیمُهُ وَ انْتُهِبَ مالُهُ وَ سُبِیَ عِیالُهُ، اَنَا ابْنُ مَنْ قُتِلَ صَبْراً، فَکَفى بِذلِکَ فَخْراً.

”Å människor! Den som känner mig vet vem jag är! Men för den som inte känner mig är jag Ali, son till Hussein (fvmh), den som oskyldigt slaktades bredvid floden Eufrat! Jag är son till den vars personliga utrymme attackerats, vars lugn fråntagits, vars egendomar stulits och vars familj tagits till fånga. Jag är son till den som mördades efter att ha skadats och torterats. Denna stolthet (martyrskapet) räcker för oss.

اَیُّهَا النّاسُ! ناشَدْتُکُمْ بِاللهِ هَلْ تَعْلَمُونَ اَنَّکُمْ کَتَبْتُمْ اِلى اَبِی وَ خَدَعْتُمُوهُ، وَ اَعْطَیْتُمُوهُ مِنْ اَنْفُسِکُمُ الْعَهْدَ وَ الْمِیثاقَ وَ الْبَیْعَهَ ثُمَّ قاتَلْتُمُوهُ وَ خَذَلْتمُوهُ؟ فَتَبّاً لَکُمْ ما قَدَّمْتُمْ لاِنْفُسِکُمْ وَ سَوْاهً لِرَاْیِکُمْ، بِاَیَّهِ عَیْن تَنْظُرُونَ اِلى رَسُولِ اللهِ (صلی الله علیه و آله) یَقُولُ لَکُمْ: قَتَلْتُمْ عِتْرَتِی وَ انْتَهَکْتُمْ حُرْمَتِی فَلَسْتُمْ مِنْ اُمَّتِی.»

Å människor! Vid Gud, visst var det så att det var ni som skrev [brev] till min far [och bad honom komma till Kufa] och förrådde honom, och att ni med era egna liv gav honom löfte, ingick i förbund [med honom] och svor allians [till honom]? Sedan krigade ni mot honom och lämnade honom [i sticket]. Må [Gud] förgöra er för det ni åsamkat er själva [med dessa onda gärningar] och tagit så illa beslut [och konspirerat]! Med vilken blick kommer ni att titta mot Guds Sändebud (fvmh) då det sägs till er [på domedagen]: ”Ni har mördat min familj och attackerat och missaktat mitt personliga utrymme. Ni tillhör därmed inte min nation. ”?”[1]

När den fjärde Imamens tal nådde hit blev det högljutt av Kufabornas gråtande och deras sovande samveten väcktes ännu en gång på nytt. De skällde ut varandra och sa: ”Om ni bara visste vad ni förlorat på detta!”

Imam Sajjad (fvmh) sa följande i fortsättningen på sitt tal:

”Må Gud förlåta den som accepterar mitt råd och p.g.a. Gud och Sändebudet handlar utefter det jag säger, eftersom Guds Sändebuds (fvmh) metod är en lämplig förebild för oss. Detta har Koranen hänvisat till: ”I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme…”[2]

Innan Imamens tal nådde sitt slut uttryckte Kufaborna sympati och tillsammans ropade de:

”Å son till Guds Sändebud (fvmh)! Vi lyssnar på din befallning och vi är dig trogna. Fr.o.m. nu lyder vi dina befallningar. Vi krigar mot vem du än beordrar [att vi ska göra det med]. Vi sluter fred med vem du än beordrar [att vi ska göra det med]. Vi kommer att ta dina och våra rättigheter från förtryckarna.”

Imam Zayn al-Abidin (fvmh) svarade Kufabornas till synes ångerfulla och slagordsliknande tal med följande:

”Aldrig (kommer jag att lita på er och luras av er slagord och hägringsliknande stöd)! Å era förrädiska lurendrejare! Å fångar till lustar och girighet! Vill ni också bryta mot löften och förtrycka mig som ni gjorde mot mina fäder?

Nej vid Gud! Det såret som ni skapat är fortfarande smärtsamt och bröstet svider p.g.a. min fars och mina bröders död. Den bittra smaken av missöden finns fortfarande kvar i min mun och min djupa sorg och förtvivlan är oemotståndlig. Jag vill att ni Kufabor inte ska vara med oss och inte mot oss.”

Imam Sajjad (fvmh) stämplade med ogiltighetens och otrogenhetens sigill på folks pannor och flammade upp en eld av ånger i Kufabornas själar och ökade deras ånger med att säga följande:

”Om Hussein (fvmh) mördades, är det inte så förvånande, eftersom hans far, med alla goda kvalitéer och överlägsna dygder, innan honom blev martyr. Å Kufabor! Var inte glada för det som ni gjorde mot Hussein (fvmh)! Det som skedde var en stor händelse. Må jag offra mig för honom, som la sig i martyrskapets bädd bredvid floden Eufrat. Helvetets eld är belöningen för de som marterade honom.”[3]

[1] Luhuf, s. 66 och 67.

[2] Heliga Koranen – 33:21.

[3] Ibid.