Om boken Sahifa Sajjadiyya – det Sajjadiska manuskriptet

Inledning

Sahifa Sajjadiyya är en bok som består av 54 stycken åkallelser och böner från Imam Sajjad (fvmh), shiamuslimernas fjärde Imam. Sahifa Sajjadiyya innehar en betydande position efter Koranen och Nahj al-Balagha, och är känd som ”Muhammeds familjs psalmer” och ”Ahl al-Bayts evangelie”.

Den kända islamiska forskaren Aqa Buzurg Tehrani har nämnt ca. 50 kommentarsböcker till Sahifa i boken al-Dhari’ah. Den mest kända av dem är Riyadh al-Salikin tillhörande Seyyed Alikhan Shirazi. Sahifa har även översatts till engelska, svenska, franska, turkiska, urdu, spanska, bosniska, albanska, tamil m.m. Utöver denna boks ställning bland shiamuslimer har även vissa av Ahl al-Sunnahs stora tänkare prisat den för dess vältalighet och elokvens.

Imam Sajjad har förmedlat många av religionens läror i sina åkallelser. Ämnen såsom Gudskännedom, världskännedom, människokännedom, diskussioner om den dolda världen, änglar, profeternas uppdrag, Profetens och Ahl al-Bayts (fvmd) position, ledarskap, moraliska dygder och odygder, firandet av högtider, samhällsrelaterade och ekonomiska frågor, historiska hänvisningar, Guds olika välsignelser, etikett för att be, recitation, att åminnas, bönen och dyrkan m.m. har berörts i form av åkallelse. Den mest kända åkallelsen i Sahifa är åkallelsen Makarim al-Akhlaq (nobla moraliska dygder).

Enligt vissa muslimska mästare är boken Sahifa Sajjadiyya den största skatten fylld med sanningar och gudomliga läror efter Koranen och Nahj al-Balagha. Således har de kallat den för Koranens syster, Ahl al-Bayts evangelie, Muhammeds familjs psalmer och det kompletta manuskriptet.[1]

Det har sagts att orsaken till att de kallat den för det kompletta manuskriptet är att det finns en version hos klanen Zaydiyya som inte är komplett, snarare är den ungefär hälften av den fullständiga Sahifa. Därmed har tolvimamiterna kallat den Sahifa som de har för ”det kompletta Sahifa (manuskriptet)”.[2]

Sahifa Sajjadiyya är på nivån av Tawatur[3] gällande dess källtrovärdighet. Buzurg Tehrani säger angående detta:

”Den tidigaste versionen av Sahifa, vars dokumentation når Imam Zayn al-Abidin (fvmh)… är bland Mutawatirat [och otvivelaktigheter] bland de stora lärda. Detta eftersom en av dess utmärkande egenskaper är att alla stora lärda av mina lärare tillåtit dess citering i alla nivåer [av återberättare] och alla tider.”[4]

Muhammed Taqi Majlisi har även hävdat att han har en miljon källor för återberättande av Sahifa.[5]

Även så har Sheikh Mufid i boken al-Irshad och Ali ibn Muhammed Khazzaz Qumi, lärling till Sheikh Saduq, Ahmed ibn ’Ayyashi och Abu al-Mufadhdhal Shaybani, m. fl. återberättat den. Från Ahl al-Sunnahs lärda har även Ibn Juwzi i boken Khasais al-Aimmah och Sulayman ibn Ibrahim Qunduzi i boken Yunabi’ al-Mawaddah nämnt Sahifa vid namn och återberättat delar av dess åkallelser.[6]

Abu al-Ma’ali Muhammed ibn Ibrahim Kalbasi (1315 e.h.) har även kommenterat Sahifa Sajjadiyyas dokumentation koncist i boken Risalat fi al-Sanad al-Sahifa al-Sajjadiyya.[7]

Sahifa Sajjadiyya, skriven med Kafamis kalligrafi, är bland de äldsta versionerna av Sahifa och som för flera år sedan fördes ut från Iran och sedan försvann. Men med mycket ansträngning upptäcktes den i den indiska subkontinenten och m.h.a. kulturella personligheter transporterades den till Qum där den till slut trycktes och publicerades. Denna version har fyra åkallelser utöver de 54 åkallelserna som finns i övriga versioner av Sahifa.[8]

Imam Sajjad (fvmh) brukade oftast först tacka och prisa Gud i sina åkallelser, och sedan skicka hälsningar till Profetens (fvmh) familj, i sådan grad att det finns få åkallelser i Sahifa där dessa hälsningar inte finns med.[9] Han bad slutligen Gud om det han önskade.

Sahifa Sajjadiyya innehåller inte bara böner och privata samtal med Gud och framförandet av önskningar inför Honom, snarare finns det en samling av åkallelser som innehåller många av islams läror där teologiska, kulturella, samhällsrelaterade och politiska frågor och till viss del naturlagar och islamiska regler berörs i form av åkallelse.

I delen som handlar om relationen till Gud har åkallelser yttrats med hänsyn till olika tider och omständigheter. Vissa åkallelser har reciterats en gång per år såsom Dua Arafah och farväl till månaden Ramadan, och vissa har reciterats en gång per månad såsom åkallelsen vid månsiktning, och andra har reciterats en gång i veckan och vissa varje dag och kväll.

Titlarna för Sahifas åkallelser varierar och många islamiska läror har framförts i åkallelserna. I denna bok har diskussioner om Gudskännedom, världskännedom, den dolda världen, änglar, profeternas uppdrag, Profetens och Ahl al-Bayts (fvmd) position, ledarskap, moraliska dygder och odygder, högtidlighållande av högtider, samhällsrelaterade och ekonomiska frågor, historiska hänvisningar, påminnelser om Guds olika välsignelser, etikett för åkallelse, recitation av Koranen, att åminnas, bönen och dyrkan m.m. berörts i form av åkallelse. Den mest kända åkallelsen i Sahifa är åkallelsen Makarim al-Akhlaq (nobla moraliska dygder).

 

Åkallelse som medel för utbildning

 

Kännedom om Sahifa Sajjadiyya kan anses vara ett steg i att bekanta sig med islams läror och det går att referera till den gällande teologi, moral och beteende och kännedom om religionen. När det kommer till kännedom om religionen finns det säkra, pålitliga och autentiska referenser att hänvisa till, eftersom den har sitt ursprung i gudomliga uttalanden och kunskap som kommer från Gud. Vissa av dessa referenser är:

– Den Heliga Koranen

– Profetens och Imamernas (fvmd) traditioner

– De felfrias (fvmd) åkallelser

– Förmedlade texter för besök av helgedomar

Vår diskussion grundar sig på en av dessa referenser, alltså åkallelser yttrade av Imam Sajjad (fvmh) och som kommit oss till hands och som består av de mest noggranna och djupa kunskaperna. Man bör förstå denna kollektions värde och bekanta sig med den, och fylla ut sina dagar och kvällar med dessa spirituella åkallelser. Ahl al-Bayt (fvmd) var människor av åkallelse, nattGudstjänst och åminnelse. Den Heliga Koranen betonar även vikten av åkallelse. Imamernas anhängare måste även vara människor av bön, åkallelse och Gudsdyrkan.

Kanske brister vår förståelse om vad vi vill ha och önskar från Gud, den Upphöjde. Men religionens vägledare är även våra ledare och förebilder inom detta område, och genom utformning av mer essentiella och högre önskningar som har att göra med vår lycka i denna värld och i nästa höjer de vår förståelse och våra önskningar. Genom att läsa dessa åkallelser blir vi harmoniska med de rena och felfria, Guds nobla tjänare och Hans närmaste. Vi ber till Gud med yttranden från Guds bevis på jorden och vi blir även lärlingar i Ahl al-Bayts (fvmd) skola.

Det finns många sektioner gällande åkallelsernas diskussioner som är värda att uppmärksammas;

– Åkallelsens mening och vikt

– Dess nödvändighet och människans behov av Gudsdyrkan

– Spirituella, privata och sociala konsekvenser av att be

– Etikett för åkallelse och den korrekta metoden för dyrkan

– Villkoren för acceptans och hindren för bönens acceptans

– Diskussion kring åkallelse, acceptans och orsaker till att vissa åkallelser inte accepteras

– Återberättade åkallelser från de Heliga Imamerna och Guds representanter

– Innehåll i åkallelser och önskningar

– De felfrias metoder och lärdas och gnostikers tillstånd vid åkallelse och nattGudstjänst

– Imam Sajjads (fvmh), Zayn al-Abidin (dyrkarnas prydnad), speciella ställning.

– Åkallelse och handling

– Åkallelse och öde, åkallelsens nytta

– De vars böner inte accepteras

– Böner som accepteras

– Åkallelse och förbannelse (fördelaktiga och ofördelaktiga åkallelser)

– Åkallelse för sig själv och för andra

– Koraniska åkallelser

 

Vikten av Sahifa Sajjadiyya

Vikten av Sahifa Sajjadiyya är sådan att en felfri Imam såsom H. Exc. Sajjad (fvmh) talade till Gud med dessa åkallelser. Sahifa, som även kallas för Muhammeds familjs psalmer, är unik med tanke på dess talare och även med tanke på dess tilltalade (som är Gud, den Upphöjde). Utöver de djupa innehåll och höga meningar som finns i dessa åkallelser är den även unik för dess autenticitet.

Det finns många böcker för åkallelser och även många populära och traditionella åkallelser, men åkallelser som har säkra och stabila källor och som utan tvekan kommit från en felfri person kommer att ha en bättre dokumentation och mer angenämnt innehåll.

Shiamuslimska lärda har skrivit flertalet böcker under historiens gång som innehåller olika åkallelser för speciella tidpunkter, tillfällen och dagar. Exempel på dessa böcker är böckerna Iqbal och Jamal al-Usbu’ som är skrivna av Seyyed ibn Tawus, böckerna al-Balad al-Amin och al-Misbah tillhörande Kafami, al-Da’awat från Qutub Rawandi, ’Uddat al-Da’i skriven av Ibn Fahad Hilli, Miftah al-Fallah från Sheikh Bahayi och Mafatih al-Jinan tillhörande Sheikh Abbas Qumi.

Men Sahifa Sajjadiyya har en särskild ställning bland alla dessa böcker. Dess elokvens och djupa meningar är värda extra uppmärksamhet. Dess dokumentation är väldigt autentisk och de felfria Ahl al-Bayt (fvmd) har hela tiden skyddat den, som är Imam Zayn al-Abidins (fvmh) värdefulla kvarlåtenskap, och rekommenderat den till andra. I kommentarsböcker har akademiska, vetenskapliga och omsorgsfulla diskussioner ägt rum gällande dessa åkallelsers dokumentation vilka inte får plats i denna sammanfattning.

 

En titt på Sahifas innehåll

 

Den tiden som Imam Sajjad (fvmh) levde på var en av de svåraste och mest kvävande perioderna för Ahl al-Bayt och Imamerna (fvmd), och de blev ytterst begränsade av umayyaderna. P.g.a. detta var det inte möjligt för Imam Sajjad (fvmh) att hålla sammankomster för diskussioner och undervisning av korantolkning, rättsvetenskap och andra vetenskaper.

Hans Excellens framförde många av islams rena lärors kunskaper m.h.a. Sahifas åkallelser. Därmed kan vi se att de mest noggranna diskussionerna om Gudskännedom, världskännedom, den dolda världen och änglar, profeternas uppdrag, Profetens och Ahl al-Bayts (fvmd) höga ställning, dygder och odygder, människans olika speciella tillstånd, Satans olika knep för att vilseleda människor, högtidlighållande av högtider och olika Gudsdagar, samhällsrelaterade och ekonomiska frågor, hänvisningar till historien och nobla personers levnadssätt, att visa uppmärksamhet till Herrens framträdande makt, påminnelse av Guds olika välsignelser och vår plikt att visa tacksamhet, Herrens tecken omkring oss och inom oss själva, etikett för åkallelse, recitation, åminnelse, bönen och Gudsdyrkan m.m. och tiotals andra viktiga ämnen har berörts i Sahifa.

Sahifa Sajjadiyya innehåller 54 stycken åkallelser. Vissa av dem är långa och omfattande, och vissa av dem är relativt korta.

Det står i innehållsförteckningen om åkallelser för speciella tillfällen, platser och tidpunkter vilka man kan vända sig till. En del av dessa åkallelsers titlar är följande:

Lovprisning av Gud, änglarna och de som bär på Tronen[10], åkallelse för sig själv och för anhöriga, åkallelse vid svårigheter och lidanden, att söka beskydd hos Gud, bön om förlåtelse, erkännande av synder, bön för önskningar, vid sjukdom, att söka beskydd hos Gud från Satan, nobla moraliska dygder, för god hälsa, för ens far, mor, barn, grannar, vänner och gränsvakter, för ånger, vid knapp försörjning (fattigdom), när åska hörs, vid siktning av nymåne, då månaden Ramadan anländer eller tar slut, under högtiden Fitr och Arafah, åkallelse efter att Koranen lästs m.m.

Detta sätt att ta till vara på speciella tillfällen täcker alla tider och tillfällen för en Gudsdyrkande muslim som vill ha en bra relation med Gud, eftersom det finns instruktioner för att dyrka Gud för varenda ögonblick och tillfälle.

 

Källor:

 

http://www.tebyan.net/newindex.aspx?pid=44453

http://fa.wikishia.net/view/%D8%B5%D8%AD%DB%8C%D9%81%D9%87_%D8%B3%D8%AC%D8%A7%D8%AF%DB%8C%D9%87

[1] Aqa Buzurg Tehrani, al-Dhari’ah, vol. 15, s. 18-19.

[2] Muqaddameye Mar’ashi Najafi bar Sahifa, inledningen på s. 46.

[3] Tawatur betyder att det finns så pass många återberättelser av texten att det inte finns någon plats för tvivel om dess originalitet.

[4] Aqa Buzurg Tehrani, al-Dhari’ah ila Tasanif al-Shia, (Tehran, al-Maktabat al-Islamiyya), vol. 15, s. 18-19.

[5] Sahifa Sajjadiyya, Tarjumeye Seyyed Sadr al-Din Balaghi, Ba muqaddamei az Ayatullah Mar’ashi Najafi, (Tehran, Dar al-Kutub al-Islamiyyah), inledningen på s. 9.

[6] Qunduzi, Yunabi’ al-Mawaddah, vol. 1-2, s. 599.

[7] Mahname Ketabe Mahe Din, nr. 51-52, s. 105-119.

[8] Khabargozari Iqna, ”Sahifeye Sajjadiyyeye Kaf’ami dar Mashhad ronamayi shod”.

[9] Ibn Abi al-Hadid, Sharh Nahj al-Balaghah, vol. 13, s. 220, Insab al-Ashraf, vol. 1, s. 184.

[10] Viktigt att nämna är att det inte är tal om någonting fysiskt eller materiellt här. Tronen är en symbol för Guds makt. Änglarna och allting skapat är hela tiden beroende av Honom.