Imam Sajjad (fvmh) i Damaskus

Utöver H. Exc. Sajjads (fvmh) tal med refereringar till den Heliga Koranen och att han avslöjade sanningen, sa H. Exc. Zayn al-Abidin (fvmh) följande till Yazid när de mötte varandra och Imamen hade varit fastkedjad hela vägen från Kufa till Damaskus:

”Å Yazid! Vid Gud, vad tror du om Guds Profet (fvmh) ser oss i detta tillstånd?”

Denna mening påverkade Yazid så pass mycket att han beordrade att de skulle avlägsna kedjorna från H. Exc., och alla runtomkring började att gråta p.g.a. detta yttrande.

Ett bättre tillfälle kom till den fjärde Imamen då han var i Levanten en dag då den officiella predikaren gick upp och satte sig på talarstolen och talade illa om Ali (fvmh) och hans rena ättlingar och gott om Muawiya och Yazid. Imam Sajjad (fvmh) sa då till Yazid:

”Tillåter du även mig att jag går upp på dessa trädbitar (talarstolen) och talar så att även Gud blir nöjd och att det även ger upphov till belöning för folket?”

Yazid ville inte ge tillåtelse, eftersom han var medveten om den felfria familjens (fvmd) kunskap, förståelse och vältalighet och fruktade för sig själv. Men folket insisterade. Yazid blev tvingad att acceptera detta. Den fjärde Imamen (fvmh) ställde sig på talarstolen och talade på ett sådant sätt att hjärtan brast och tårar kvickt föll ned och ett jämmer av sörjande startade bland kvinnor och män. En sammanfattning av Imamens (fvmh) tal är följande:

”Å gottfolk! Gud har gett oss sex ting och vår överlägsenhet över andra är byggd på sju grunder. Kunskap finns hos oss, tålamod finns hos oss, generositet och givmildhet finns hos oss, vältalighet och mod finns hos oss och de troendes innerliga kärlek tillhör oss. Gud ville att folk skulle älska oss med tro, och detta är någonting som våra fiender inte kan hindra.”  Sedan sa han:

”Guds Profet, Muhammed (fvmh), är från oss, hans efterträdare Ali ibn Abi Talib är från oss, martyrernas mästare Hamza är från oss, Jafar Tayyar är från oss, denna nations två dottersöner Hassan och Hussein (fvmd) är från oss, denna nations Mahdi (sista tidens frälsare) och tidens ledare är från oss.”

Därefter presenterade han ledaren och diskussionen nådde en sådan punkt att de ville avbryta Imamens tal, därmed beordrade de att böneutroparen skulle kalla till bönen. Imamen (fvmh) blev tyst. När böneutroparen sa ”Jag vittnar om att Muhammed är Guds Sändebud” tog Imamen av sig sin huvudbonad och sa: ”Å böneutropare! Var tyst vid denna Muhammeds rättighet!”. Sedan vände han sig mot Yazid och sa:

”Är denna ärade Profet din farfar eller min farfar? Om du säger att han är din farfar vet alla att du ljuger, och om du säger att han är vår farfar, varför mördade du i sådana fall hans son Hussein (fvmh)? Varför mördade du hans söner? Varför stal du hans förmögenheter? Varför fängslade du hans kvinnor och barn?”

Sedan tog han sig om halsen och fick hela samlingen att bli omskakad. En tumult kom igång. Detta var Ashuras episka budskap som nådde allas öron. Detta var sanningens rop som nådde historieböckerna. Yazid förbannade och svor över Ibn Ziyad p.g.a. folkets protester och t.o.m. verkade det som om han skällde ut vissa soldater som kommit tillsammans med fångarna. Till slut blev han rädd och gömde sitt ansikte från folket och försökte hålla kontakten mindre med dem.

Hur som helst blev Yazid tvungen att försöka muntra upp fångarna p.g.a. Imamens (fvmh) avslöjanden och de oroliga omständigheterna. Han frågade Imam Sajjad (fvmh): ”Vill ni stanna hos oss i Levanten eller vill ni gå till Medina?” Imam Sajjad och Zaynab Kubra (fvmd) svarade: ”Vi vill vara bredvid vår farfars grav i Medina.”