Hjälp till förtryckta och behövande

Så som Imam Zayn al-Abidin (fvmh) prisades av vanligt och högre folk p.g.a. hans individuella dyrkan fick han även alla att förbryllas p.g.a. hans samhällsrelaterade dyrkan. Han pryddes av att stå skapelserna till tjänst och speciellt då han hjälpte och visade kärlek till behövande människor. Därmed har många historiker återberättat om detta med olika formuleringar.[1]

Hans Excellens la mycket betoning på att de fattiga och behövande människornas livssituation behövde förbättras. Han jobbade så kontinuerligt med detta att han fick bestående märken på sin välsignade kropp av att bära på mat som han delade ut till fattiga. Det var som så att följande återberättats:

«لما مات علی بن الحسین فغسلوه جعلوا ینظرون الی آثار سواد بظهره، فقالوا: ما هذا؟ فقیل: کان یحمل جرب الدقیق لیلا علی ظهره یعطیه فقراء المدینة;

”När Ali ibn al-Hussein gick bort och de tvagade honom [inför begravningen] såg de att det fanns svarta och azurblåa spår på hans rygg. Så de frågade: ”Vad är detta för något?” Det svarades att han hade burit på säckar fulla med mat på sin rygg på nätterna och gett maten till Medinas fattiga människor.”[2]

Sufyan ibn ’Uyayna har sagt: ”Under en kall och regnig natt såg Zuhri att Ali ibn al-Hussein bar någonting på sin rygg. Han sa därmed:

”Å son till Guds Sändebud! Vad är detta för något?”

Imamen (fvmh) sa:

«ارید سفرا اعد له زادا، احمله الی موضع حریز;

”Jag vill resa och jag förbereder proviant för detta ändamål. Jag bär provianten till en säker plats.”

Zuhri sa: ”Låt min tjänare bära det!”

Imamen (fvmh) accepterade inte detta. Zuhri sa då:

”Låt då mig bära det så att du slipper bära det!”

Hans Excellens sa då: ”Jag vill inte slippa att bära på någonting som leder till min räddning under resan.”

Efter att några dagar passerat såg Zuhri Hans Excellens igen och sa:

”Å son till Guds Sändebud! Jag har inte sett skymten av resan som du talade om.”

Imamen (fvmh) svarade:

«بلی یا زهری لیس ما ظننت ولکنه الموت وله کنت استعد، انما الاستعداد للموت، تجنب الحرام وبذل الندی فی الخیر»

”Ja, å Zuhri! Resan är inte som du trodde att den var. Snarare är resan döden, som jag förberedde mig inför. Helt visst är förberedelse inför döden att hålla sig undan från det förbjudna och att skänka goda saker i allmosa och i goda syften.”[3]

[1] Siyar A’lam al-Nubala, Ibid, s. 393; Bihar al-Anwar, Ibid, s. 66; Tahdhib al-Kamal, Ibid, s. 392.

[2] Hilyat al-Awliya, Ibid, s. 136; Manaqib, Ibn Shahr Ashub, Ibid, s. 167; Bihar al-Anwar, Ibid.

[3] Manaqib, Ibn Shahr Ashub, Ibid, s. 166; Bihar al-Anwar, Ibid.